kvällstankar har jag kring byte av skolan osv som var till 99% säkert förut men jag stannade av någon anledning , gick efter magkänslan som bad mig att stanna.

man vet vad man har men vet aldrig vad man får.

Så sant som skrivet, jag kände inte ens hälften av klassen.

Alla verkade ändå lugna och trevliga , av de jag kände och av de jag känner var väl hälften positiva till att hanna swärdh skulle börja i deras klass. det fanns personer jag kanske inte gav så mycket uppmärksamhet förut , för ca ett år sedan när vi gick i samma klass, och ja ni som läser bloggen förstår nog vilka jag skriver om ifrån 7b i landsbro. 

Men det betyder verkligen inte att jag inte skulle ge de någon uppmärksamhet nu, för jag är inte samma person som förut , jag har hittat mig själv mer. Lite självkänsla och självförtroende har jag hittat hos mig själv under det senaste året. 

Det jag ville skriva är att de jag kände känner jag inte längre.

Den jag var är jag inte längre. 

Alla förändras och det behöver inte alltid vara negativt utan också faktiskt positivt, så som jag kan se det när det gäller mig själv.

Jag vet inte vad jag ville förklara egentligen men kände ni mig förut, känner ni mig inte idag. 

någon bild jag tog igår när jag var helt vilse, heh 

jag älskar den känslan, att vänta på tåget.

att vänta på att vara i din famn,.